D.A.D: God’s favourite

Satir kan vara ett mäktigt vapen. Ska man slåss mot överhet, maktmissbruk, orättvisor eller vanlig dumhet är humorns kraft inte att förakta. Samma sak med musiken. Lite knepigare blir det om man försöker sig på en combo; det är svårt att vara rolig och göra bra musik på en gång. Särskilt om man faktiskt vill bli tagen på allvar.

En av de dumheter som upprör mig mest är de skenheliga predikanter som skor sig grovt genom att sälja frälsning till högstbjudande. Sedan kvittar det om det är en Amerikansk tv-predikant eller en bondfångare från Storvreta som bygger tempel i industriområdet, riggar jesusfestivaler och mjölkar vilsna själar på såväl pengar som förnuft. Att den sistnämde skojaren är min granne gör ju inte precis saken bättre.

Dagens låt (som snurrade flitigt på förfesterna under tidigt nittiotal) försöker kombinera denna ilska med en satirisk taskspark – och lyckas riktigt hyggligt.

De danska hårdrockarna som efter påtryckningar från Disneys hyenor fick korta av sitt bandnamn till D. A. D släppte sitt andra album 1987. En mycket märkligt trallvänlig country&hårdrockshistoria som innehåller flera försök att vara rolig till tunga riff och tvåsträngad bas. Och av de är det bara dagens som lever upp till ambitionerna.

Textanalys är överflödig.

//P

God's favourite

Hey folks, believe in me

'Cause I'm a disciple can't you see?

Avoid the horrors of the big microwave

The instant dinner for the man in the cave

I'm sure the lord will forgive your faults

Now you just gimme your gold and follow my call

'Cause I'm one hell of a kid

I'm God's favourite

'Cause me and the lord we got this heavenly deal

He is my master and he taught me to steal

Yeah, me and the lord we got this fifty-fifty split

The old man says that I'm one hell of a kid

Yeah, the old man says that I'm one hell of a kid

I must be God's favourite

I'm God's favourite

I'm the son of the creator

I make a blind man hear

Now you just open your purse and feel the lord is near

'Cause he know your world It's written down in his book

And I'm his clerk I know what you took

So see you next time at the Jesus-show

Where blessings are costly and you can't say no

'Cause me and the lord we got this heavenly deal

He is my master and he taught me to steal

Yeah, me and the lord we got this fifty-fifty split

The old man says that I'm one hell of a kid

Yeah, the old man says that I'm one hell of a kid

I must be God's favourite

I'm God's favourite

Hey folks, listen to me

'Cause I'm one of God's boys can't you see?

'Cause I got the answers and you will seek them

Remember the dollars you saved over this weekend

Sins are free but it costs to confess

So your life lately has it been in a mess

'Cause I'm to decide if you are fit

'Cause we got the record and we know what you did

'Cause me and the lord we got this heavenly deal

He is my master and he taught me to steal

Yeah, me and the lord we got this fifty-fifty split

The old man says that I'm one hell of a kid

Yeah, the old man says that I'm one hell of a kid

I must be God's favourite

I'm God's favourite

'Cause me and the lord...

U know me & big G. don't give blessings for free

Gimme what u got or come down where it's hot

I can rap with Saint Peter & tell what you did

Rainbow: Temple of the king

Häromdagen avled Ronnie James Dio och med honom gick en av rockhistoriens mäktigaste sångröster ur tiden. Den lille långhårige filuren med den store rösten kommer länge kommas ihåg för sina insatser i bland annat Rainbow, Black Sabbath och det självbetitlade bandet DIO. Sällan döljer sig så starka pipor i en så liten kropp. I min föreställningsvärld kommer historieskrivarna att främst nämna två insatser: Rainbows första plattor och att han införde "horn-tecknet" i hårdrocken.

I det tidiga Rainbow - det vill säga innan Ritchie Blackmore började skriva för topplistorna - är Dio i allra högsta grad medskyldig till de mytiska och fantasyartade stämningar som flera av låtarna och texterna förmedlar. En personlig favorit är Temple of the king där vi ges fragment av den närmast arketypiska berättelsen om "Den Utvalde".

Låten är inte särskilt typisk för bandet; här finns inga Blackmoreska gitarrexcesser och Dio sjunger rätt återhållsamt. Men förbenat bra.

//P

Temple of the king

One day, in the year of the fox

Came a time remembered well,

When the strong young man of the rising sun

Heard the tolling of the great black bell.

One day in the year of the fox,

When the bell began to ring,

It meant the time had come for one to go

To the temple of the king.

There in the middle of the circle he stands,

Searching, seeking.

With just one touch of his trembling hand,

The answer will be found.

Daylight waits while the old man sings,

Heaven help me!

And then like the rush of a thousand wings,

It shines upon the one.

And the day has just begun.

One day in the year of the fox

Came a time remembered well,

When the strong young man of the rising sun

Heard the tolling of the great black bell.

One day in the year of the fox,

When the bell began to sing

It meant the time had come for the one to go

To the temple of the king.

There in the middle of the people he stands,

Seeing, feeling.

With just a wave of the strong right hand, he's gone

To the temple of the king.

Far from the circle, at the edge of the world,

He's hoping, wondering.

Thinking back on the stories he's heard of

What he's going to see.

There, in the middle of a circle it lies.

Heaven help me!

Then all could see by the shine in his eyes

The answer had been found.

Back with the people in the circle he stands,

Giving, feeling.

With just one touch of a strong right hand, they know

Of the temple and the king.