Doktor Kosmos: Borgarsvin & Doktor Vänster

Nu är jag arg. Och att döma av den senaste stormen i kulturens ankdamm bör man kanske inte skriva blogginlägg i vredesmod. Men lyckligvis är jag ju inte riktigt i den positionen att det spelar någon som helst roll. Det är även möjligt att det är stendumt att bekänna politisk färg i en musikblogg - men det bryr jag mig inte heller om. Mycket av den musik som berör mig mest har politiskt budskap, eller i alla fall politiska undertoner, så det är ofrånkomligt att vi skulle hamna här förr eller senare.

Således: här är hakspetsen. Klipp till om ni måste.

Det är regeringen som triggar mig denna gång. Inte nog med att fårskallen som är min högste chef - Fänrik Fjun eller "Majoren som folktandvården glömde" som min kollega brukar kalla honom- för var dag gör än dummare utspel om den skola han uppenbarligen inte vet ett smack om. Högste tuppen har mage att sitta i radioväkteri med hundögon och huvudet på sne och låtsas ha empati för arbetslösa och utförsäkrade. Att mortelsamlerskan vägrar avgå får väl närmast räknas som självmål i det här sammanhanget.

Eftersom min politiska hemvist ligger ganska långt åt andra hållet, så har jag ju lätt att reta upp mig på det nuvarande styret. Jag väljer dock att mörka exakt vad som fick upp min adrenalinnivå denna gång. Men det handlar om hur en del människor resonerar kring "världens högsta skatter", "bidragssnyltare" och "det-är-klart-att-företagarna-flyr-sverige-det-är-ju-så-svårt-att-bedriva-företagande-i-det-här-landet-med-LAS-och-MBL-och-annat-åsså-är-det-ju-så-höga-skatter-på-mina-vinstmiljarder".

Se då regrederar jag och blir 16-årig halvanarkist igen...

Väljer därför lite Doktor Kosmos idag. I normala fall är jag allergisk mot den här typen av finurlig indiepop med haltande texter och en närmast postmodern inställning till sånt som ackordföljder, instrumentsättning och ljudbild. Men Doktor Kosmos är så charmiga i sitt tilltal, och skriver så häpnadsväckande låtar att man måste lägga sig platt. Det är ruskigt bra.

Låten "Borgarsvin" är en ljuvligt uppgörelse med somliga övre-medelklassvärderingar. Lyssna och njut av rader som 'invandrare är en färgklick' - säger hon, och älskar keramik. När jag blir tillräckligt sned av politiska motiv, funkar den här texten som rehabilitering.

Men jag vill även problematisera en smula. Saken är den att jag själv ju onekligen är en typisk medelklass-svenne. Knappast revolutionär, och så där lagom försoffat teoretiskt vänster. Och ja, jag tillhör de som tjänat bra på regeringens medelklassflörtande skattepolitik. Men inte fan gillar jag det.

Därför är låten "Doktor Vänster" en härlig tröst. Den drömlika texten avhandlar helt enkelt rätten att vara just försoffad medelklassvänster. Här finner vi strofen:

Doktorn sa: "Du är en fejk

Mycket snack och lite strejk

Din fina solidarisering

en tuggummitatuering

Nog är du en fet posör

en liten radhusrevoltör

Men faktiskt gäller vad man säger

inte bara vad man gör.

för tusen kommukids som du

med kommuhjärtan bygger ju

tillsammans upp ett slags astral

krockkudde utav moral

som fångar upp de små och svaga

ändrar deras levnadssaga

sån är socialismens kärna

i min vänstervridna hjärna"

och den lever jag på. Nu ska hem och dricka mojje, käka medelklassmat

och gnälla på den svaga oppositionen.

//P

Tom Waits: Hoist that rag

Den okrönte kungen av sluskigt cool har en närmast obegripligt lång räcka låtar som skulle platsa i den här bloggen. Förstahandsvalet faller på Hoist that rag från skivan Real Gone. Musiken är i Waitsk anda ljuvligt skum och kretsar kring en jazzig gitarr över de skramligaste trummor man hört på länge. (På youtube finns en del videosnuttar med låten där det framgår att trumkillen bankar på sidorna, och inte på skinnet.)

En inte alltför vågad läsning av texten ger en svidande desillusionerad kritik av usa:s utrikespolitiska imperialistfasoner och iver att gå i krig. Första stroferna lyder:

Well I learned the trade

From Piggy Knowles and

Sing Sing Tommy Shay Boys

god used me as a hammer boys

To beat his weary drum today

Piggy Knowles och Tommy Shay var på sin tid ökända gangsters i New York, och om den som slår på krigstrumman för att hissa flaggan har lärt sig branchen från dem, ja då inser man hur Waits ställer sig till spektaklet. Jag har förstått att ordet "hoist" bara används i betydelsen "hissa segel" eller "hissa flaggan", och genom att kalla tygbiten med alla stjärnorna på för en trasa säger Tom Waits egentligen det mesta.

I övrigt finns här en av de coolaste textraderna som någonsin sjungits:

Well we stick our fingers in the ground
heave and turn the world around

Som grädde på moset innehåller låten dessutom ett fullkomligt häpnadsväckande gitarrsolo som en gång för alla blåser plektrumen ur händerna på även de mest drivna gitarrmasturberande hårdrocksvirtuoserna. Det är väl värt ett par lyssningar.

Kuriosa: såg en bloggkommentar om låten som jag inte kan låta bli att återge:

"I hope Tom Waits goes to hell, and plays music like this down there, because i'd totally commit every sin on earth to just listen to him for eternity."

//P

Hoist that rag

Well I learned the trade from Piggy Knowles

and Sing Sing Tommy Shay Boys

god used me as a hammer boys

To beat his weary drum today

Hoist that rag

Hoist that rag

The sun is up the world is flat

Damn good address for a rat

The smell of blood, the drone of flies

You know what to do if the baby cries

Hoist that rag

Hoist that rag

Well we stick our fingers in the ground,

heave and turn the world around

Smoke is blacking out the sun

at night I pray and clean my gun

The cracked bell rings

as the ghost bird sings

and the gods go begging here

So just open fire as you hit the shore

All is fair in love and war

Hoist that rag

Hoist that rag

Hoist that rag

Hoist that rag