Bob Dylan: All along the watchtower

Det händer att man som bloggare stöter på patrull. Vad skriver man om en av musikbranchens största ikoner? Hur närmar man sig en text av han som sa att "poeter blir bara de som inte duger till rocksångare" ? Och om en av hans mest spelade låtar till på köpet?

Eftersom jag inte är den vördande typen så tillåter jag mig att börja med högst personlig dissning: alla Dylanlåtar gör sig bäst som cover. Så det så. Mannen må vara ett låtskrivarsnille, och en av de största och första rockpoeterna, men han gör ytterst sällan sina egna låtar rättvisa. Den lilla röst han en gång haft är borta för länge sedan, och hans gitarrspel är föga upphetsande.

Som jag nu tagit udden av stormästaren törs jag närma mig själva texten...

All along the watchtower är en genuin rocklåt. Tre ackord - samma slinga hela tiden - och en lagom kryptisk text. Skriven 1966 under en period i Dylans liv då han dragit sig tillbaka, bildat familj och av någon outgrundlig anledning satt med näsan i bibeln långa stunder. Texten är således ganska rik på bibliska hänvisningar, vilka jag inte tänker fördjupa mig närmare i.

Inledningen är lysande:

“There must be some way out of here,” said the joker to the thief

“There’s too much confusion, I can’t get no relief

Borde läras ut på litteraturkurserna som exempel 1 A i den berättarteknik som brukar kallas In media res. Börja mitt i smeten, så blir det spännande. För att ytterligare spä på med berättartekniska finter är berättelsen uppstyckad i en omvänd kronologi som ger historien en kliande knorr; när man hört de två sista raderna börjar själva storyn, och vill man omedelbart höra låten igen. Det är faktiskt riktigt läckert.

Det vilar en skönt mytisk stämning över hela låten, och jag är faktiskt rätt imponerad över att Dylan får med så mycket i en så kort text.

Spotify bjuder på en radda shyssta versioner av låten, och jag tänker naturligtvis lägga upp Hendrix klassiska på listan. Men bara på kul tar jag med Taj Mahals också. Den är helt ok.

//P

All Along The Watchtower

“There must be some way out of here,” said the joker to the thief

“There’s too much confusion, I can’t get no relief

Businessmen, they drink my wine, plowmen dig my earth

None of them along the line know what any of it is worth”

“No reason to get excited,” the thief, he kindly spoke

“There are many here among us who feel that life is but a joke

But you and I, we’ve been through that, and this is not our fate

So let us not talk falsely now, the hour is getting late”

All along the watchtower, princes kept the view

While all the women came and went, barefoot servants, too

Outside in the distance a wildcat did growl

Two riders were approaching, the wind began to howl