Jag minns när jag hörde låten första gången, och blev besviken över att det inte var den klassiska tolvtaktare som titeln lät påskina. Men det gick snabbt över när orden "Jag älskar skuggan på Blå himlen bar/jag går dit och dör en bit, en bit varje dag" västes fram. Fastnar man inte redan där har man missförstått rockens essens.
Att senare få lyssna till "jag älskar fablernas månskenscafé / här i gråterskornas kvarter" är så bitterljuvt att jag ryser bara av att skriva det.
Jag är pinsamt medveten om att jag nu öser lovord över en av svensk rocks mest uttjatade låtar. Men det finns ju en anledning till att den är uttjatad.
Orden är träffsäkra, rytmen är näst intill perfekt och stämningen är så rock'n roll det kan bli: "ensam man går till en murrig bar för att få andas bland vinddrivna existenser".
Att låten sedan innehåller ett helt galet meningslöst gitarrsolo får man väl förlåta Thåström. Någon större instrumentalist har han ju aldrig varit.
Och så till sist - den snyggaste formuleringen i hela texten:
"Här sitter Venus och ser ut att fått nog / I en underbart barnförbjuden pose"
Det är snålt med Imperiet på Spotify. Här är dock ett klassiskt klipp med låten.
Blå Himlen Blues
Jag älskar skuggan på Blå himlen bar.
Jag går dit och dör en bit, en bit varje dag.
Där dansar oskulden som glittrande guld,
bland trasiga hjärtan dränkta i skuld.
Här kan man andas oh
om du glömt bort
hur man andas.
Här kan man älska oh
om du glömt bort
hur man älskar.
Jag älskar fablernas månskenscafé
här i gråterskornas kvarter.
Jag sköljer ner alla vintrar som vart,
här e synden en ovärdelig skatt.
Här kan man andas oh
om du glömt bort
hur man andas.
Här kan man älska oh
om du glömt bort
hur man älskar.
Å, det finns inget rent kvar,
nej det finns inget rent.
Det finns inget som kan kallas
för smak.
Här sitter Venus och ser ut att fått nog
i en underbart barnförbjuden pose.
Och min grogg liknar en laddad pistol
när jag sjunger den blå himlen blues.
Så jag kan andas oh
för jag glömt bort
hur man andas.
Så jag kan älska oh
för jag glömt bort hur man älskar.
Hur kan man säga att solot är meningslöst? Det är ju helt genialiskt just där och då!
SvaraRaderaSmaken är ju bekant som baken. Själv tycker jag inte att solot tillför nånting. Det låter mest illa, i en annars ruggigt vacker låt. Men all respekt för din åsikt.
SvaraRaderaDet finns en orsak att Thåström är Thåström, och att vi andra inte är det
SvaraRaderaDet finns två gudar i världen...
SvaraRaderaDen påhittade och Thåström
Har hört att han skrev texten på klubben Blue heaven i vasastan, jag var där en av kvällarna dom körde det var en ett bra gig, men sorgligt att se en gråtande/packad Fjodor försöka ta sig upp på scen för att få vara med i bandet...
SvaraRadera