Nine Inch Nails: Hurt

De senaste inläggen här på Innerfodralet har varit rätt käcka upptempolåtar. Dags alltså för lite gammal hederlig ångest, vånda och pretentiösa kval. Industribandet Nine Inch Nails och Trent Reznor är normalt inte alls min musik. Precis som alla andra föll jag som ett bävergnag för Hurt när jag hörde Johnny Cash version.

Texten är precis sådär banalt självutlämnande som man vill ha dem, och de enkla stroferna skär i magen som en vinkelslip i moll. På Spotify finns en liveversion där Trent Raznor pressar fram destillerad ångest som man vrider ur en sur disktrasa. Det är makalöst vackert. Johhny Cash tar det motsatta greppet och gör låten till enkelt gitarrkomp utan att spricka det allra minsta på rösten. Det fungerar lika bra, fast mer subtilt.

I all sin enkelhet behöver den här låten sin sångröst. Att bara läsa orden kan få varningslamporna att blinka "tonårspoesi". Men när Trent Raznor kvider fram:

"I hurt myself today / To see if I still feel

I focus on the pain / The only thing that's real"

så ryser åtminstone jag.

//P

Hurt

I hurt myself today

To see if I still feel

I focus on the pain

The only thing that's real

The needle tears a hole

The old familiar sting

Try to kill it all away

But I remember everything

What have I become

My sweetest friend

Everyone I know goes away

In the end

And you could have it all

My empire of dirt

I will let you down

I will make you hurt

I wear this crown of shit

Upon my liar's chair

Full of broken thoughts

I cannot repair

Beneath the stains of time

The feelings disappear

You are someone else

I am still right here

What have I become

My sweetest friend

Everyone I know goes away

In the end

And you could have it all

My empire of dirt

I will let you down

I will make you hurt

If I could start again

A million miles away

I would keep myself

I would find a way