Översteprästen i svartrock-o-popsamfundet visade med spattiga och krumbuktiga manér att för stora svarta kläder, lite för mycket kajal och en klart påtänd frisyr var den rätta vägen. I alla fall om man ville ta sig till hjärtat hos någon lika svartklädd depprockande hona i den skara självutnämda misfits som odlade lyxångest och kultkomplex på Barowiak, Ungdomens Hus eller Upplands nation i slutet av 80-talet.
Och det ville man ju.
The Cure blev ganska snabbt ett av depprockens husband tillsammans med Sisters of Mercy och några till, trots att de själva inte riktigt ville det. Robert Smith har själv sagt att han bara skriver musik för att få folk att ha kul och må bra. Lite svårt att förstå när man läser en del av texterna, eller ser på den notoriskt klaustrofobiska videon till "Lullaby".
Why can't I be you är en av de där närmast perfekta poplåtarna. Grunden gjuts av ett schysst dansant beat och en hyfsat catchy gitarrslinga. Ovanpå det kör blåset en refrängmelodi som är riktigt svår att låta bli att tralla med i. Ändå är låten tillräckligt quirky för att vara intressant och hålla för några lyssningar till.
Det här är en av de ytterst få låtar som kan få mig upp på ett dansgolv. (Förutsatt att det är en dag då jag har en tre nummer för stor svart skjorta på mig.)
Texten är en rak och okomplicerad kärleksförklaring. Ingen snyfthistoria, inget gullegullande bakom molnen och absolut inga som helst överarbetade metaforer.
Bara pang tjong rakt av:
Bara pang tjong rakt av:
"You're so gorgeous I'll do anything!
I'll kiss you from your feet
To where your head begins!"
Vill man psykologisera texten finns det egentligen bara refrängen att sätta analysproben i:
"Why can't I be you?"
Inte nog med att mannen uppenbarligen avgudar kvinnan - han vill uppenbarligen vara lika underbar som henne. Finns här månne ett drag av självförakt, eller är det bara en snutt för att ytterligare förstärka det fantastiska hos föremålet för hans kärlek?
Strängt taget tjänar inte texten på den typen av funderingar. Låten är så spralligt sprudlande poppig i sin kärleksförklaring att man ovillkorligen ledsnar på analyser och börjar hoppa.
Pop blir sällan bättre än så här.
//P
Why can't I be you
You're so gorgeous I'll do anything!
I'll kiss you from your feet
To where your head begins!
You're so perfect!
You're so right as rain!
You make me
Make me hungry again
Everything you do is irresistible
Everything you do is simply kissable
Why can't I be you?
I'll run around in circles
'Til I run out of breath
I'll eat you all up
Or I'll just hug you to death
You're so wonderful!
Too good to be true!
You make me
Make me hungry for you
Everything you do is simply delicate
Everything you do is quite angelicate
Why can't I be you?
You turn my head when you turn around
You turn the whole world upside down
I'm smitten I'm bitten I'm hooked I'm cooked
I'm stuck like glue!
You make me
Make me hungry for you
Everything you do is simply dreamy
Everything you do is quite delicious
Why can't I be you?
Why can't I be you?
Why can't I be you?
You're simply elegant!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar