Green Day: Boulevard of broken dreams

Det vilar ett tungt ansvar på en faders axlar. Ansvarsfull som man är tar jag naturligtvis barnens musikaliska uppfostran på djupaste allvar och försöker med en dåres envishet inpränta att all bra musik gjordes långt innan de föddes. Det är inte alltid en lätt uppgift, men det tycks ha gett lite resultat. I alla fall när jag läser ungarnas spellistor lite lagom selektivt...

En aspekt av fostransuppdraget är att det i enstaka fall funkar åt båda hållen. Det händer att jag får nya låtfavoriter via knattarna, om än ibland på oväntade vägar.

Häromsistens kom äldste sonen hem och sa att han gillade punkbandet Green Day. Och då var det ju kört. Ut ryckte gamle punkpappan på uppdraget "nu-ska-vi-lära-barnen-vad-punk-minsann-är". Och det gick ju bra. Eller inte.

Största problemet med band som Green Day är inte att de är dåliga; en hel del är riktigt bra. Problemet är att det definitivt inte är punk. Tuggummistök möjligen. Brötpop kanhända. Men punk? Icke.

Nåväl: kontentan av ovanstående pedagogiska misslyckande blev att jag för första gången faktiskt lyssnade på låten Boulevard of broken dreams. Och insåg att den är riktigt skarp. Ackordföljden är rätt ljuvlig: ett Dsus2 och Asus2 med capo på första bandet sätter en skön taggighet åt det bitterljuva i balladen. Det lite grälla i ljudet ger det där extra spretet och gnisslet som behövs för att en låt inte bara ska bli slick, överproducerad och trist.

Sen ramar det in texten klockrent. Temat är ack så välbekant: ensam man vandrar nerför den metaforiska Boulevarden. Det är skuggor och hjärtan och staden som sover. Men det är ändå snyggt sjunget med en precis lagom kass sångröst.

Och eftersom ordet Boulevard är så ljuvligt så funkar texten på mig.

//P

Boulevard Of Broken Dreams

I walk a lonely road

The only one that I have ever known

Don't know where it goes

But it's home to me and I walk alone

I walk this empty street

On the Boulevard of Broken Dreams

Where the city sleeps

and I'm the only one and I walk alone

I walk alone

I walk alone

My shadow's the only one that walks beside me

My shallow heart's the only thing that's beating

Sometimes I wish someone out there will find me

'Til then I walk alone

I'm walking down the line

That divides me somewhere in my mind

On the border line

Of the edge and where I walk alone

Read between the lines

What's fucked up when everything's alright

Check my vital signs

To know I'm still alive and I walk alone

I walk alone

I walk alone