Jag har länge dragit mig för att skriva om Zeppelin här på Innerfodralet. Av olika skäl. Dels för att det är svårt att skriva om giganter utan att det låter futtigt. Jag menar: Hur gör man några av rockhistoriens allra största rättvisa i en litet blogginlägg? Förmodligen genom att ge fullkomligt fasiken i sådana betänkligheter. Nog med slikt således.
Värre är följande: Zeppelin må vara guds gåva till bluesrocken. Jimmy Page var förmodligen så bra som en gitarrist teoretiskt sett kan bli. Och Robert Plants stämma kommer inte långt därefter. Som band är de tajtare än det mesta, och de rockar blytungt när det vill sig. Och det vill det ju gärna. Men deras texter är för det mesta fullkomligt bedrövliga. ”Meningslöst” är ett ganska vänligt epitet i sammanhanget där ord som ”sexistiskt”, ”pubertalt” och ”fånigt” oftare låter sig användas. Och detta är ju naturligtvis ett problem för en bloggskribent som älskar bandet, men vill skriva om bra rocklyrik.
Alltså ber jag härmed om ursäkt för att dagens text nog egentligen inte håller måttet – men den får vara med ändå. Eftersom det är en sjuhelvetes bra låt.
”Since I've Been Loving You” är en gripande och tät historia där huvudpersonen kvider ur sig smärtan över Henne – hon som inte längre inte vill ha Honom. En arketypisk rockballad med andra ord, och egentligen ganska banal. Men nu är det ju en gång så i musiken att det är inte nödvändigtvis vad man gör, utan hur man gör det som räknas. För att namedroppa lite och citera Kierkegaard: det är engagemanget det kommer an på.
Och jösses vilket engagemang. Sällan hör man en sådan nervskärande förtvivlan sjungas. Robert Plant ylar sin desperation som en mollstämd vargflock på veganmöte och bakom, bredvid, över ligger Pages gitarr och dubblerar ångesten i ett närmast perfekt kvidande. Det regnar tungt genom låten av tårar, blå toner och gnisslande känslor. Hjärta och smärta har aldrig låtit bättre. Det blir inte mycket bättre än så här. Någonsin.
Eftersom Zeppelin inte hänger på Spotify får ni ett videoklipp.
//P
Since I've Been Loving You
Working from seven to eleven every night,
It really makes life a drag, I don't think that's right.
I've really, really been the best of fools, I did what I could.
'Cause I love you, baby, How I love you, darling, How I love you, baby,
How I love you, girl, little girl.
But baby, Since I've Been Loving You. I'm about to lose my worried mind, oh, yeah.
Everybody trying to tell me that you didn't mean me no good.
I've been trying, Lord, let me tell you, Let me tell you I really did the best I could.
I've been working from seven to eleven every night, I said It kinda makes my life a drag.
Lord, that ain't right...
Since I've Been Loving You, I'm about to lose my worried mind.
Said I've been crying, my tears they fell like rain,
Don't you hear, Don't you hear them falling,
Don't you hear, Don't you hear them falling.
Do you remember mama, when I knocked upon your door?
I said you had the nerve to tell me you didn't want me no more, yeah
I open my front door, hear my back door slam,
You must have one of them new fangled back door man.
I've been working from seven, seven, seven, to eleven every night, It kinda makes my life a drag...
Baby, Since I've Been Loving You, I'm about to lose, I'm about lose to my worried mind.
Håller med i allt. Alternativ sång (med i stort samma text från dig som ovan) hade kunnat vara "Thank You" som är en av mina favoriter. Särskilt att de siktar på det vackra och finstämda och att Bonham här och där skiter helt i det och hamrar på precis som, eller värre än, vanligt.
SvaraRadera//T