Madness: Cardiac Arrest

Jag upptäckte Madness i nian. På en lunchrast. I normala fall har jag ingen aning om när jag först stötte på ett visst band, eller en särskild låt - särskilt som jag tenderar att ligga minst ett decennium efter alla andra när det gäller musikaliska fynd. Anledningen till att jag minns just detta är att de sju tossiga engelsmännen lyckas väcka exakt samma sprittande känsla varje gång jag hör dem. Och precis samma fåniga leende spricker ofelbart upp.

Madness musik befinner sig i en surrealistiskt, närmast Monty Pythonsk, limbo mellan den mer renläriga ska/2-tone-musiken och ren brittisk gladpop. Den balanserar ofta farligt vingligt på gränsen mellan briljant pop och rena fånigheter. Dock välspelad, och fenomenalt tajt med en ständig baktakt och mycket blås. Soundet är rätt speciellt; de käcka melodierna har oftast en melankolisk underton, och det finns alltid en lite mörkare nyans att finna för den som lyssnar en gång till. Personligen tror jag det beror på skumma tonarter och en hel del molliga ackord som bryter stilfullt mot den poppiga ytan.

Låten Cardiac Arrest är ett utmärkt exempel. Inledningen hamrar dystra pianoackord långt ner i basen. Sen smyger upptempot fram och det där sprittande lekfulla sätter igång. Det här är egentligen inte en av bandets vassaste låtar, men orden kontrasterar nästan provocerande mot musiken. Texten beskriver hur mannen mitt i ekorrhjulet som sitter på bussen på väg till jobbet. Trafiken är tät, bussen är full med folk och mannen är försenad. Han blir mer och mer stressad, ända tills den ofrånkomliga hjärtattacken slår till.

Man får förlåta textförfattarna för en del banaliteter och sensmoralklyschor av typen "don't you worry, theres no hurry, it's a lovely day". Kanske lite väl mycket Carpe fucking Diem för min smak. Trots detta: det lätt cyniska och torrt bistra konstaterande av tragiken i konstrast till Madness musik får det att fungera fantastiskt ändå.

//P

Cardiac Arrest

Papers in the morning

Bowler hat on head

Walking to the bus stop

He's longing for his bed,

Waiting with his neighbours

In the rush hour queue

Got to get the first bus

So much for him to do.

He's got to hurry

Got to get his seat

Can't miss his place

Got to rest his feet.

Ten more minutes till he gets there

The crossword's nearly done.

It's been so hard these days

Not nearly so much fun.

His mind wanders to the office

His telephone, desk and chair

He's been happy with the company

They've treated him real fair.

Think of seven letters

Begin and end in 'C'

Like a big American car

But misspelt with a 'D'.

I wish this bus'd get a move on,

Driver's taking his time.

I just don't know, I'll be late

Oh dear what will the boss say?

Pull yourself together now

Don't get in a state

Don't you worry

There's no hurry

It's a lovely day

Could all be going your way

Take the doc's advice

Let up enjoy your life

Listen to what they say

It's not a game they play.

Never get there at this rate

He's caught up in a jam.

There's a meeting this morning

It's just his luck oh damn!

His hand dives in his pocket

For his handkerchief.

Pearls of sweat on his collar

His pulse-beat seems so brief.

Eyes fall on his wristwatch

The seconds pass real slow

Gasping for the hot air

But the chest pain it won't go.

Tried to ask for help

But can't seem to speak a word,

Words are whispered frantically

But don't seem to be heard.

What about the wife and kids?

They all depend on me!

We're so sorry

We told you not to hurry.

Now it's just too late

You've got a certain date

We thought we made it clear

We all voiced our inner fears

We left it up to you

There's nothing we can do.