Rainbow: Temple of the king

Häromdagen avled Ronnie James Dio och med honom gick en av rockhistoriens mäktigaste sångröster ur tiden. Den lille långhårige filuren med den store rösten kommer länge kommas ihåg för sina insatser i bland annat Rainbow, Black Sabbath och det självbetitlade bandet DIO. Sällan döljer sig så starka pipor i en så liten kropp. I min föreställningsvärld kommer historieskrivarna att främst nämna två insatser: Rainbows första plattor och att han införde "horn-tecknet" i hårdrocken.

I det tidiga Rainbow - det vill säga innan Ritchie Blackmore började skriva för topplistorna - är Dio i allra högsta grad medskyldig till de mytiska och fantasyartade stämningar som flera av låtarna och texterna förmedlar. En personlig favorit är Temple of the king där vi ges fragment av den närmast arketypiska berättelsen om "Den Utvalde".

Låten är inte särskilt typisk för bandet; här finns inga Blackmoreska gitarrexcesser och Dio sjunger rätt återhållsamt. Men förbenat bra.

//P

Temple of the king

One day, in the year of the fox

Came a time remembered well,

When the strong young man of the rising sun

Heard the tolling of the great black bell.

One day in the year of the fox,

When the bell began to ring,

It meant the time had come for one to go

To the temple of the king.

There in the middle of the circle he stands,

Searching, seeking.

With just one touch of his trembling hand,

The answer will be found.

Daylight waits while the old man sings,

Heaven help me!

And then like the rush of a thousand wings,

It shines upon the one.

And the day has just begun.

One day in the year of the fox

Came a time remembered well,

When the strong young man of the rising sun

Heard the tolling of the great black bell.

One day in the year of the fox,

When the bell began to sing

It meant the time had come for the one to go

To the temple of the king.

There in the middle of the people he stands,

Seeing, feeling.

With just a wave of the strong right hand, he's gone

To the temple of the king.

Far from the circle, at the edge of the world,

He's hoping, wondering.

Thinking back on the stories he's heard of

What he's going to see.

There, in the middle of a circle it lies.

Heaven help me!

Then all could see by the shine in his eyes

The answer had been found.

Back with the people in the circle he stands,

Giving, feeling.

With just one touch of a strong right hand, they know

Of the temple and the king.