Intro

Scenen är denna: Man är kanske fjorton, femton, sexton år. Man kommer hem med en kvadratisk påse i handen. Man öppnar den och tittar förväntansfullt på omslaget. Men man sätter inte på skivan riktigt än; man vill dra ut en liten stund till på upphetsningen i det förväntansfulla ögonblicket. När man sänker ner nålen och låter det första spåret rulla igång har man innerfodralet i handen. Och där står Texterna. Man slänger sig i en fåtölj och är förlorad. Efter fyrtio minuter gör man om proceduren. Och förmodligen igen. Tills man kan texterna utantill.

Nu är man inte sexton år längre, och doften av ett nyöppnat skivkonvolut med texten på innerfodralet är förmodligen k-märkt. Men känslan och intresset lever i högönsklig välmåga.

Fortfarande tycker jag att texterna är minst lika viktiga som musiken. Vilket ju kan ha något att göra med att jag - så musikälskare jag är - inte kan ta en ren ton själv.

Musikbloggar är det gott om. De flesta tyvärr übernördiga och elitistiska på ett sätt som fått Barry i High Fidelity att rodna. Kollegan T har dock en riktigt vass som rekommenderas. Jag har dock inte stött på särskilt många spännande om rocklyrik.

Den här bloggen tillägnas därför alla de briljanta rocktexter som bitit sig fast.

//P