I maj nästa år sätter Roger Waters upp mästerverket The Wall för förmodligen sista gången. Anledningen denna gång påstås vara 30-årsjubileum. Givetvis kommer jag att vara där.
Inget annat musikverk har någonsin kommit i närheten. Inget annat platsar egentligen i samma musikhylla.
The Wall är en svårbestämd historia: givetvis är det ett konceptalbum, men verket har många bottnar. Exakt vad muren ska symbolisera är ibland lite svårt att få grepp om, men att det handlar om alienation och utanförskap är rätt givet. Att man senare – från typ 1989 – dragit starka politiska växlar på albumet är aningen lättköpt. The Wall är en betydligt mer psykologisk historia än så.
Jag såg filmen första gången på en sunkig biograf i Soho, London, när jag var en pass 14 bast. Pappsen var med och frågade den kedjerökande biljettförsäljaren om det var billigare för barn. Snubben svarade att filmen var barnförbjuden och stämplade ut två vuxenbiljetter. Sen i biografmörkret blev jag överkörd av en trettiotons truck. Musiken och bilderna drabbade mig som en stånghammare i mellangärdet, och jag har inte hämnat mig ännu.
Hemkommen från London gick jag omedelbart och hyrde filmen och en moviebox (nån som minns dom?). Och igen. Och igen. När jag sett filmen 42 gånger tappade jag räkningen.
Hemkommen från London gick jag omedelbart och hyrde filmen och en moviebox (nån som minns dom?). Och igen. Och igen. När jag sett filmen 42 gånger tappade jag räkningen.
Ett av de mycket få spår från The Wall som fungerar som självstående låt är Comfortably numb. En vacker och ytterst suggestiv låt som beskriver total avtrubbning – må det vara av kemiska eller psykologiska orsaker. Sångarjaget försöker desperat sjunga sig ur sin isolering, utan att riktigt lyckas.
David Gilmour på gitarr är som vanligt fenomenal i sin minimalism. (Jag misstänker starkt att han egentligen i hjärtat är en bluesman som råkade hamna i ett psykedeliskt prog-band.) Hans båda gitarrsolon i Comfortably numb är legendariska.
Pink Floyd finns knappt på Spotify. Sätt på skivan istället.
//P
Comfortably numb
Hello,
Is there anybody in there
Just nod if you can hear me
Is there anyone at home
Come on now
I hear you're feeling down
I can ease your pain
And get you on your feet again
Relax
I'll need some information first
Just the basic facts
Can you show me where it hurts
There is no pain, you are receding
A distant ship smoke on the horizon
You are only coming through in waves
Your lips move but I can't hear what you're saying
When I was a child I had a fever
My hands felt just like two balloons
Now I've got that feeling once again
I can't explain, you would not understand
This is not how I am
I have become comfortably numb
O.K.
Just a little pin prick
There'll be no more aaaaaaaah!
But you may feel a little sick
Can you stand up?
I do believe it's working, good
That'll keep you going through the show
Come on it's time to go.
There is no pain you are receding
A distant ship smoke on the horizon
You are only coming through in waves
Your lips move but I can't hear what you're saying
When I was a child
I caught a fleeting glimpse
Out of the corner of my eye
I turned to look but it was gone
I cannot put my finger on it now
The child is grown
The dream is gone
And I have become
Comfortably numb.
